Kategorier
Allmänt

Hur mycket yttrandefrihet tål Sverige?

När jag gick på lågstadiet hade jag en klasskamrat som hette Per. Hans familj var Jehovas vittne. Jehovas vittne får typ inte göra någonting. Per fick aldrig vara med på våra temadagar eller när vi ritade julkort eller påskpysslade. Han hade en bibel i sin bänk. Den var fylld med otroligt vackra bilder av paradiset och alla lyckliga människor som levde med Jehova. Per hade väldigt många syskon och de gick runt tillsammans med sina föräldrar och pratade om Jehova.

Jehovas använder inte preventivmedel så därför blir det så många barn. Pers familj hade säkert 10 barn, eller typ något sådant. De hade aldrig tid att leka eller göra läxor för de var tvungna att gå runt och predika med sina föräldrar. Per hade en bror som var jättetjock för han blev tvångsmatad av sina föräldrar för att han inte trodde tillräckligt mycket på Jehova. Föräldrarna slog sina barn och stängde in dem i källaren och tvingade dem att läsa den där bibeln som Per hade i sin bänk. Alla Jehovas vittnen är ju egentligen våldsamma och offrar barn till Jehovas och sen odlar de potatis i parketten…….eller vänta det är kanske inte de som gör det…

Egentligen visste vi ingenting om Pers och hans familj. Jag tror att han egentligen bara hade två syskon, en bror och en syster. Men ingen brydde sig om att ta reda på hur det var. Det var nämligen aldrig någon som pratade med Per. Förutom när vi sa: Jävla-Jehovas-vittne-jävel, eller tog hans bibel och sa att vi skulle bränna upp den. Det var mobbing på hög, utstuderad nivå. Det förekom nog aldrig våld vad jag kommer ihåg men ibland gör kränkningar med ord mycket ondare än ett slag.

En gång tog jag Pers mössa som hängde på hans krok i kapprumet och slängde den på golvet med orden: ”Usch vilken äcklig mössa som hänger här, den kan lika gärna ligga på golvet”. Detta var droppen för Per. Jag fick en smäll, rakt över läppen. Egentligen inte så hård men jag fick en liten, liten bula. Först blev jag chockad och sen sprang jag med förorättad min till fröken och berättade vad som hänt. Eller ja, jag berättade att Per hade, helt utan anledning, slagit mig.

Fröken gick och hämtade Per och talade om att man får absolut inte slåss. När Per talade om vad som hade hänt, sa fröken: ”Jag tror inte att det där är så farligt Per, de skojar nog lite. De tycker väl att det är konstigt att du har en bibel i bänken. Du kanske ska ta bort den och så ser vi om det blir lite bättre.”

Detta är inte en text om mobbing eller en text om religionsfrihet. Eller jo, det kanske det är. Jag vet inte. Men jag kom att tänka på det här när jag tänker på det jag ska skriva om nu.

Jag är orolig, arg och lite ledsen och orolig igen och ibland bara jävligt provocerad. Det blir jag när jag hör hur en del, på riktigt, oroar sig för SD:s yttrandefrihet. Det är som att vi har glömt att de sitter på makten. De är inte ett litet missnöjesparti som inte får lov att komma till tals. Det är ett av Sveriges tredje största partier som får miljoner av staten för att föra sin propaganda. Är det maktens rättigheter vi ska värna om eller är det folkets?

Aldrig har vi varit så oroliga för demokratin som när Jimmie fick en tårta i ansiktet. När Bosse Ringholm fick den i ansiktet skrev några av de stora tidningarna ”Har regeringen ingen humor?” Varför denna skillnad? Kan det handla om att Jimmie och hans vänner är jävligt bra på att spela offren? Det är dom som springer med förorättad min till fröken och säger…..”helt utan anledning”…. Är vi så lättduperade?

Jodå, alla politiker och medborgare i Sverige har rätt till sin egen kropp. Ingen ska behöva bli kränkt. Inte ens av en tårta. Men reaktionerna är helt oproportionerliga och absurda i jämförelse. Vi glömmer att det är de, SD, som sitter på makten. Det är som att vi värnar om mobbarna, att de också ska få säga sitt och vi måste våga ta debatten. Det är inte att ta en debatt om debatten heter: ”Hur mycket invandring tål Sverige?” Det är att köpa mobbarnas retorik om att det är de utsattas fel.

…..”helt utan anledning”…..

När ett seriöst debattprogram avslutas med repliken: ”Jag tycker inte sjuksköterskor ska få ha en knapp där det står anti-rasist på.” är det något som är riktigt fel i debatten.
Debatten kan inte handla om huruvida folk får ha knappar på sig lite som att knapparna är vilka smilisar som helst. Skillnaden på att en läkare har en knapp som det står anti-rasist på och en knapp med SD på är att den ena säger: ”Jag möter dig som vilken människa som helst. Jag kommer inte döma dig efter din hudfärg, din kultur eller vilket språk du talar.” den andra knappen säger:” Jag kommer inte acceptera dig fullt ut förrän du har blivit som jag och anammat min kultur och bytt språk till korrekt Svenska. Är du dessutom papperslös tycker jag att det borde vara olagligt att hjälpa dig”. Det är en jävla skillnad på knapp och knapp. Den ena är en nästintill självklarhet, kan man tycka, den andra är ett indirekt hot.

Yttrandefrihet. Att ha frihet att få yttra vad jag vill. Fint så. Bra. Jag är för yttrandefrihet. Konstigt vore annars, jag är konstnär, vi måste få tala om och säga vad vi vill. Men eftersom yttrandefriheten bara gäller de som har makt eller pengar blir det svårt. Till slut blir det deras retorik som används och det är utifrån deras verklighet man diskuterar och tillslut blir nivån på debatten om rättigheter så låg att vi på allvar diskuterar rätten att få säga negerboll eller inte, helt oreflekterat, och de som på riktigt blir kränkta av det anses vara lite överkänsliga. Lite som att hävda att bakelsen horfitta måste få heta det eftersom det alltid har hetat det och det ser ju ut som en fitta och den är ju, he he, till salu.

Jag hörde en bit ur ett amerikanskt radioprogram där en svart kvinna, som levt i Sverige ett tag, berättade att ”I Sverige diskuterar de i olika debatter på tv och i radio om man ska få säga negerboll eller inte.” programledaren frågade chockat: ”For real? But why?”

Ja, herregud. But why?

Att ta debatten och oroa sig för SD:s yttrandefrihet har hittills bara resulterat i att vi har anammat SD:s verklighet och retorik. Att värna om demokrati och yttrandefrihet är inte att oroa sig för huruvida SD får lov att sprida sina lögner eller inte. Att värna om demokratin är att se till att de som känner sig kränkta och hotade av SD:s politik ska få protestera, säga nej och vända ryggen till. För det är SD som går omkring i maktens korridorer nu. De är inga offer.
Risken blir att till slut så känner människor sig så frustrerade och kränkta att den där knytnäven kommer. Jag tror inte på våld. Inga former av våld. Jag tror heller inte på att vara emot. Jag tror på att vara för. Går vi emot någon eller något riskerar vi snart att krocka. Yttrandefrihet och demokrati är lite som vår allemansrätt. Vi måste värna om den och vara försiktiga. Allemansrätten har vi för att alla ska få lov att vistas i naturen tillsammans. Vi måste visa varandra kärlek och respekt.

Så hur visar vi varandra respekt? Jo, vi använder yttrandefriheten till något vettigt. Låt oss tala om jämställdhet och solidaritet. Låt oss våga ta debatten om hur vi på bästa sätt tar hand om de människor som kommer hit och söker skydd. Låt oss tillsammans utarbeta en väg mot ekonomisk rättvisa. Våga använda fantasin till att hitta sätt att skapa fred på. Våga ta debatten om hur vi på riktigt kan leva tillsammans i den här världen. Det, tycker jag, är att värna om demokratin och yttrandefrihet.

P.S.
Min fröken svarade inte så som jag skrev. Jag skrev så för det skulle kunna vara så. Jag skrev så för jag tycker att det ser ut så i Sverige idag. Tack och lov frågade min fröken mig om vad som hade hänt innan och när jag berättade det skämdes jag.

Per heter inte Per heller.

Kanske är inte berättelsen sann.

Kanske det inte finns mobbing i Sverige.

Kanske att de som känner sig kränkta verkligen är överkänsliga.

Kanske att negerboll är det enda rätta.

Kanske att tårtning är det enda som är ett verkligt hot mot demokratin.

Kanske jag ska sluta bry mig.

Kanske jag ska gå och ta en selfie istället.
D.S

Av Viktoria Folkesson

Arbetar som skådespelare. Gick ut scenskolan 1998.
Ensamstående mamma. Feminist. Demokratisk socialist (Hon tycker det låter fint och dessutom kallade sig Olof Palme det.)
Viktoria tror på människans lika värde, men är nog osäker på vad det verkligen betyder, i praktiken liksom. Vet inte ett skit om hur man uttrycker sig i skrift, men det betyder inte att hon inte bryr sig.

4 svar på ”Hur mycket yttrandefrihet tål Sverige?”

Det som jag kan se av ha läst alla era inlägg är egentligen västvärldens befolkning med stöd utav yttrandefriheten efter att starta ett gammaldags världskrig där ni har era korsriddare och mot islamska legionen som håller på att bildas med IS som pionjärer. Med detta menar jag att detta kan leda till världshistoriens största blodbad och värre än Nazismens tid. Jag vet inte när eller hur denna bomb kommer att detonera men förr eller senare.

Inte nog med att det kommer gå så illa så kommer också minoriteter som ex. Judarna hamna i kläm mellan vänster, höger och islamlegionen.

Med detta vill jag påpeka att vänstern kommer hata dem för deras ockupationer utav Palestinsk mark, Högern på grund av deras antisemitiska föreställningar och islamlegionen för att deras stat kränker en av deras stater.

Yttrandefriheten må vara viktig,
men medmänsklighet är viktigare

IQ: Jag föreslår att du läser även det sista inlägget, ”Att växa upp”. För att parafrasera din kommentar: Medmänsklighet är viktigare än undergångstankar och konspirationsteorier. Det finns ingen dold agenda med den här bloggen. Tack för att du läste och tyckte något.

Jag tycker s.k tårtning ÄR ett angrepp på demokratin och jag förstår att den som blir utsatt reagerar. Fick verkligen en förståelse för det när en brittisk politiker berättade om när han fick ett ägg i bakhuvudet. När han sa ”jag kände att något träffade mig i nacken och sedan rann något nerför min ryggrad. Jag visste inte vad som hade hänt…hade något stuckit mig med en kniv?”

Att bagetalisera tårtning, så som tidningarna gjorde på Bosse Ringholms tid, är att inte förstå att varje sådan incident bygger muren mellan de med makten och vanliga medborgare ytterligare en bit högre. Finns det större hot mot demokratin? Tro fan det. Men det innebär inte att detta också är något att faktiskt ta på lite allvar.

Yttrandefriheten…. När det gäller den så finns den där för ett enda syfte. Att säkerställa min rätt att säga sånt du inte vill höra och din rätt att säga sånt jag inte vill höra. Att ”använda den till något vettigt” är samma sak som att säga ”säg bara sånt som inte behöver skydd av en yttrandefrihet”. Jag ser det som ett problem att man hoppar på yttrandefriheten istället för att kämpa tillbaka om man känner att man, i brist på bättre ord, förlorar. Om SD nu styr samtalet…vad beror det på? Det kan väl knappast bero på bristande argument från andra sidan så kanske man skulle titta på media. De styrs av marknadskrafterna, d.v.s om det säljer så skriver vi. Eller oftast omvänt…skriv så det säljer. Alltså kör man med chockrubriker och innehåll som syftar till att skrämma upp folk….för folk som är rädda vill alltid veta mer.

Håller helt med om den vackra tanken dock…det borde pratas mer jämställdhet och solidaritet. Det borde pratas om hur vi löser de problem vi har på ett bra sätt. Men det har inget med yttrandefriheten att göra. Alla har rätt att säga vad de tycker. De har dock ingen rätt att gå fria från kritik för vad de säger.

Och….vilket jag tycker är viktigt att komma ihåg….det är ingen mänsklig rättighet att gå genom livet utan att behöva känna sig kränkt. Detta modeord som missbrukas så idag och används som argument för att inskränka yttrandefriheten. Jag tror Stephen Fry sa det bäst:

“It’s now very common to hear people say, ’I’m rather offended by that.’ As if that gives them certain rights. It’s actually nothing more… than a whine. ’I find that offensive.’ It has no meaning; it has no purpose; it has no reason to be respected as a phrase. ’I am offended by that.’ Well, so fucking what.”

Nä, det är ingen mänsklig rättighet att slippa känna sig kränkt. Men att känna sig trygg är en mänsklig rättighet och det tror jag även Stephen Fry håller med om.
Och jag älskar att du använder dig av yttrandefriheten på våran blogg.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.