Kategorier
Allmänt

fascism schmascism

Två norrmän stod och stirrade ner i snön:
-Va för noe kan detta vare? Är det måhända en björn?
-Naj, det må vare en varg.
-Kan det vare en älg?
Längre kom de inte för tåget körde över dem.

Det är dags att lyfta blicken nu. Det duger inte att sitta och pilla i naveln och leta efter den exakta definitionen av vad SD kan tänkas vara för ett parti. Jag skiter fullständigt i om det är ett fascistiskt, neo-fascistiskt, pro-fascistiskt, icke-fascistiskt, icke-rasistiskt eller ett helt vanligt jävla rövparti. De har ställt till med kaos i vår riksdag. Detta kaos späs på genom att vi genast börjar diskutera vems ansvar det är och vems ansvar det kommer att bli och vems ansvar det har varit. Ett kaos som späs på genom att peka finger åt ett parti och upprepa fascist hundra gånger. Ju mer man säger ett ord ju mer urvattnas det och förlorar sin mening. Prova själv:

Ansvaransvaransvarasnvaransvaranssvaransvaransvaransvaranusvar…..fascistfascistfascistfascistfascistfascistfascistfascistfascistfascistfascist…..fasc…fars…

Ordet ansvar har aldrig varit så betydelselöst som det är nu. På tre timmar lyckades Sveriges ministrar och riksdagsledamöter tillsammans med Sveriges journalistkår ombilda innebörden av ordet ansvar till phhhhfflllööööö. Detsamma kommer snart hända med ordet fascism om vi fortsätter. Det är inte historielösheten som är problemet, det är hur vi dänger ordet fascism i huvet på varandra.

Just nu har SD inte behövt göra mycket på egen hand för att få den enorma följespot som nu riktas mot dem. Man måste komma ihåg att all PR är bra PR för SD. I senaste Debatt behövde Richard Jomshof bara närvara i rummet för att han och hans parti skulle få 45 min PR i SVT. Han behövde inte anstränga sig en sekund för att framföra sin politik för det skötte alla andra åt honom.

Den man pekar på har huvudrollen.

Lika lite som jag kommer sluta vara socialist eller feminist för att någon viftar med ett Stalincitat i ansiktet på mig eller påminner mig om hur mycket pengar Gudrun Schyman en gång brände upp, lika lite kommer SD sluta med sin politik för att vi lyckas definiera exakt vilken fascism de kommer ur. (Utan vidare jämförelser.) Jag tror heller inte att vi kan påverka osäkra väljare genom att skrämmas med vidriga ideologier. Som sagt, ju mer man upprepar ett ord……

Jag älskar Alice Bah Kuhnke för att hon, just nu, är den enda politiker som vägrade svara på om SD är ett fascistiskt parti eller inte. Istället svarade hon: ”Låt oss nu koncentrera oss på den politik vi vill föra.”
För det är just det, hon har en politik att föra. Hon är kulturminister, inget annat. Så är det även med de övriga ministrarna och även övriga riksdagsledamöter. De har en uppgift att sköta. Om man har den uppgiften klar för sig kan man vända alla frågor och debatter till sin egen fördel.
Om man vet vad man vill, vart man är på väg så behöver man inte hålla på och pilla och peta på alla andra och försöka definiera vad de är eller inte är. Det enda man behöver definiera och precisera är vad man själv vill och vart man är på väg.

Jag slänger in ett citat av en gammal grek. Sokrates hette han. Han var måttligt imponerad av politikerna i Aten. När de hade dömt honom till döden sa han i sitt försvarstal bla: ”Det bästa och vackraste sättet är ej att täppa till munnen på andra utan arbeta på att man själv blir en så bra människa som möjligt.”
Jag påstår inte att det är lätt. Det är svårt att avstå från att inte påpeka fel hos andra. Men jag tror att det är värt ett försök. Vi behöver lyfta blicken nu. Om vi fastnar för länge vid att försöka definiera spåren i snön riskerar vi nämligen att bli överkörda av tåget.

Av Viktoria Folkesson

Arbetar som skådespelare. Gick ut scenskolan 1998.
Ensamstående mamma. Feminist. Demokratisk socialist (Hon tycker det låter fint och dessutom kallade sig Olof Palme det.)
Viktoria tror på människans lika värde, men är nog osäker på vad det verkligen betyder, i praktiken liksom. Vet inte ett skit om hur man uttrycker sig i skrift, men det betyder inte att hon inte bryr sig.