Niklas 1 maj:
Vi står på Järntorget i Göteborg och går med något av tågen. Det verkar bli F!-tåget. Det är jag, min fru och mina två döttrar. Jag ser kommunistiska vimplar, socialistiska och arbetarförbundens vimplar. Idag spelar det ingen roll. Vart vi än går är vi på rätt väg. Själv tänker jag på alla kvinnor och män som fått offra livet för rättvisa, solidaritet och feminism. Vi är många som tänker på er i Jönköping idag, där kampen för en bättre framtid är viktigare och tydligare än någonsin! Kram på oss, jag önskar er alla en kraftfull första maj!!
/Niklas
Davids 1 maj:
Idag är det en röd dag. Men det är också en rosa. Och för mig är det nästan en blå. Jag är på väg till Stockholm med familjen, klockan 15.00 har vi bokat tid till ABBA-muséet. Popgruppen som stod för kommersialism och borgerlighet. I alla fall i vissa andras ögon. Men betänk att Benny Andersson vid minst två val har skänkt en miljon till Feministiskt Initiativ så får du bekräftelsen att vi människor är sammansatta av mängder av saker. Jag turistar i Stockholm, tittar på glitter och åker karuseller samtidigt som jag tänker rosa. Vi kommer gå med i något tåg i huvudstaden, i alla fall för ett tag. Vilken färg det blir får vi se. Min mor sa under min uppväxt att rött och rosa inte passade ihop. Men det var då. Jag tycker, både stilmässigt och politiskt, att det inte finns något vackrare. Det sticker ut och står för något bra. Det räcker för mig. Den här dagen och alla andra dagar.
/David
Viktorias 1 maj:
”Fred och bröd JA, JA, JA! Krig och nöd NEJ, NEJ, NEJ!”
”Ty internationaaaalen åt aaaalla lyyyycka geeeer”
”Förts maj första maj, varje sliten kavaj blir en mantel av strålande ljus.”
Jag är 6 år och tillsammans med mamma och pappa går jag i ett långt led och ropar och sjunger. Jag tyckte så mycket om att alla ville ha fred och bröd och att en sliten kavaj kunde bli en mantel av strålande ljus.
Flera år senare när jag lyssnade på Imperiet och Ebba Grön utropade min pappa: ” Va? Har jag närt en kommunist vid min barm?” Detta var dock inte så traumatiskt för min käre far som för varuhusdirektör Tyko Jonsson eftersom han, min far alltså, ganska medvetet hade medverkat till att mitt röda hjärta klappade till vänster.
I år går jag med i F!-tåget. Det slängdes ut en fråga om varför jag ska demonstrera på 1:a maj över huvud taget när jag inte är socialist utan feminist. Jag demonstrerar på 1:a maj med F! därför att jag har sjungit och ropat länge nu men inte riktigt hört att det verkligen är alla som får lycka av internationalen. Jag har inte riktigt känt att alla verkligen vill ha fred och bröd. Och varför är det bara de slitna kavajerna som ska bli till strålande mantlar?
Kära mor och far. Ni har inte närt en kommunist vid er barm, ni har närt en demokratisk feminist. Tack för att ni tog med mig i det långa ledet på 1:a maj.
/Viktoria
