En vecka fick jag samma senaste nytt från franska gränsen:
Johannes skickade en bild som fick mig att tänka på Flykten från New York, kultfilmen med den enögde Snake Plisskin som osannolik hjälte. Anders berättade att avfarterna vaktas av poliser och militärer med automatvapen. Båda hade varit vid Calais där färjorna och tunneln går till Dover. ”Framtiden är tre meter hög och klädd med taggtråd”, hälsade de.
Den är redan här. Framtiden. Muren. Inte den mot Mexico, jag talar om vår europeiska variant, den mot flyktingarna, kvinnorna, männen och barnen. Den mur som är satt att hindra alla överlevande från Medelhavets djup och se till att de inte kan ta sig in i det forna brittiska väldet. De brittiska kolonierna var förr värda sin vikt i guld; nu har de fått fötter och går mot drottningens förlovade land. Mellanöstern är vaggan som sprack. Kvar i vågorna flyter spädbarn. Dessa spädbarn kallas ”civila” när det rapporteras om dem efter drönarattacker mot IS, al Qaida, al Shabab, al Assad. Och visst kan jag förstå att militärer använder kodord för att inte sänka moralen när det är nödvändigt att mörda. Men varför använder både du och jag och media militärens ord för någons lillasyster, mamma eller pappa? Är vi också statligt utsedda mördare?
Svaret är: därför att vår tid är militariserad. I vår tid använder vi alla krigets ord om dem som ännu inte hunnit lära sig vad ordet ”krig” betyder; om dem som ännu inte sagt sitt första ”mamma” eller ”pappa”.
Johannes skickar ett klipp från Youtube på ”Dover-Calais”, den gamla popdängan med Freestyle. Krister Sandelin från Freestyle gjorde sig ett tag känd för sitt vacklande stöd för Jimmie Åkesson. När han fortfarande pratade gott om SD, pratade han med militärens ord om ledare och ordning.
Jag har en Vän-av-ordning inuti som frågar ”Men vad ska vi göra då?”
Jag är trött på Vän-av-ordning. Vän-av-ordning köper vapen och taggtråd och bygger murar när jag vänder ryggen till. Vän-av-ordning har hemliga handelsavtal med förtryckare och bygger vapenfabriker i diktaturer. Han ställer ut polis och militär med automatvapen vid avfarterna mot Calais och kallar spädbarn för ”civila”.
Jag gillar honom inte alls.
Jag är civil, precis som du och jag och våra barn och föräldrar, och vår framtid… Men vår Framtid är idag en tre meter hög mur klädd med taggtråd, vaktad av soldater.
Bill Clintons favorit, Marcus Aurelius, skulle nog förebrå mig för att jag vägrar välja mellan att göra något åt det eller nöja mig med att jag inte kan förändra det. Å andra sidan var Marcus fast i sin tids språkbruk och skulle också ha kallat mig för ”barnslig” och ”kvinnlig”.
Ibland undrar jag hur solen orkar lysa på oss. Varför Gud ännu inte tröttnat och inte bara låter oss alla gå under. Så minns jag att de flesta av oss faktiskt är kidnappade. Gud är framförallt till för de ”civila”, det vill säga barn och andra som inte styr hur världen ser ut. Vi civila är faktiskt flest i världen, och vi vill inte ha krig. Till och med soldater och presidenter är civila när de lägger sig att sova för natten. Deras snarkningar är inte militäriska alls. Vi är alla fast hos förövaren, som de två tvillingflickorna i Den Gröna Milen, snärjda av våldtäktsmannen och mördaren i Stephen Kings berättelse; förövaren som hotar att mörda den ena systern om den andra skriker och sedan våldtar dem en efter en innan han mördar dem båda. På det sättet utnyttjar mänsklig ondska kärlek mellan människor och hånar hoppet. Vi räddar ingen till livet genom att älska dem och därför är vi alla beredda att kriga. När vi gör det har vi redan förlorat. Det var lätt för Jesus att dö, men svårt att bära synden som det är att försvara dem vi älskar med våld.
Tillbaka till Johannes och Anders. De är väldigt olika fast de ser samma absurda mur. Johannes säger att Gud har nittionio namn; Anders säger att alla namn på Gud är påhittade. Jag tror att det bara finns ett namn på Gud:
Kärlek.
Den bygger aldrig murar och är aldrig våldsam. Och den kan inte skydda din familj från onda människor, terror eller krig. Den kan bara få dig att leva livet fullt ut så länge du har den, och den kommer aldrig tillåta sig vara ett försvar mot barn.
