Att betala för att få jobba

Bakgrunden till att en förare förnedrades och handfängslades för tjuvåkning i Göteborg fredagen den 29:e maj 2015, och vem som egentligen bär ansvaret för det.

I fredags avslutade en förare sin 11-timmarstjänst och skulle ta bussen hem. Det hade kunnat vara med samma buss som han just kört, att han bara klev ur förarhytten och satte sig, utgången hade blivit den samma. Nu satt han på en kollegas buss och precis som alla andra förare på hemväg var han i full uniform och visade sitt förarkort, utan att veta att kontrollanterna just den här dagen—på direktiv från Västtrafik—börjat tillämpa Västtrafiks ”faktiska” regler, som ”egentligen” gällt i flera år, även före det att förarnas tjänstekort togs bort.

Jag hörde att Västtrafiks representant sagt att vi förare ”får resa i tjänsten”. Det är en truism, en nonsensmening. Hon kunde lika gärna ha sagt det som är lika sant: att förare inte får åka gratis privat.

”Privat” är i stort sett all den tid som föraren inte aktivt kör sitt fordon enligt Västtrafiks regler; på lunchen, till och från jobbet, när vi kliver ur förarhytten och åker med en hållplats. Vi måste då köpa en biljett, trots att vi har en skyldighet att verka som informatörer när vi bär vår uniform offentligt. Under vår ”privata” tid i uniform är vi alltså arbetare som betalar vår arbetsgivare. Betalar vi inte för att få jobba så får vi böta 1200 kronor. I värsta fall brottas vi ner och får på oss handklovar.

”Vill du behålla ditt jobb?” skriker väktaren i det länkade filmklippet ovan. Svaret är nej. Inte under vilka förutsättningar som helst.

Medan många av oss förare köper enkelbiljetter, cyklar eller går kan våra kontorsarbetande högsta chefer åka kollektivt på ett förmånsbeskattat Företagskort. Även helt privat.
Dessa chefer bär det yttersta ansvaret för att inga trafikföretag i Göteborg haft råd att erbjuda Tjänstekort till förarna. De har inte ställt några krav på det till trafikföretagen inför upphandlingarna, och konkurrensen är benhård för att få kontrakten. Den billigaste som lovar mest vinner. Västtrafik ger inte mer än det som är absolut nödvändigt för att trafiken ska rulla. Alltså försvinner våra tjänstekort, friskvårdsbidrag och subventionerade taxiresor, och förare av nattrafik sover ett par timmar på en soffa i depån tills de första vagnarna börjar gå. Sover några timmar hemma och ger sig av för att köra nästa tjänst. Borta är tiden när det fanns särskilda förarbussar som slussade förare mellan depåerna. Det var under den så kallade ”DDR”-tiden, på 80-talet. Nu är det nya tider, tider som starkt påminner om 1800-talet, när det mesta var privatägt och när man fick sparken direkt om man klagade.

Västtrafiks ledning kan förändra så att tjänsteresor gäller så länge vi bär uniform: till och från jobbet och under hela arbetsdagen, även på lunchen. Varför har de inte gjort det? Vet de inte hur verkligheten ser ut för förare?

Nu vill Västtrafik att trafiken ska fördubblas (igen), trots att vi kör 40-50 år gamla vagnar som ibland tappat bromsarna för att fylla turerna. Hälften av de nya upphandlade, billiga vagnarna går inte att köra alls. De rostsaneras.

Västtrafik vill be föraren om ursäkt. Han är dock på semester på en annan kontinent och även om han hör ursäkten så räcker den inte långt. En ursäkt är bra, men handling är bättre.
Vi kan inte anses vara privatpersoner och betala resan själva när vi åker till och från jobbet och samtidigt är skyldiga att informera och stå upp så att ”riktiga” resenärer får sitta. Det är en absurd idé som osar förakt och unken hierarki.

Västtrafiks VD berättar i en intervju att han också brukar åka kollektivt (på ”företagskortet” som inte nämns). Då utan att berätta för sina medresenärer att han är VD för Västtrafik. Han kan då lyssna på vad folk anser om oss förare och om kollektivtrafiken i stort. Det måste vara bekvämt att inte behöva stå upp under resan till jobbet och skönt att känna att man har en viktig yrkesroll med stort ansvar som motsvaras av vissa privilegier.

Vill Västtrafik verkligen ha en fungerande kollektivtrafik bör de se till att även förarna behandlas som människor. De kan börja med att fundera över vad de själva behöver för att må bra och inse att det troligen gäller alla. Sömn, respekt för sin yrkesroll och att inte bli trakasserad på sin arbetsplats. Det finns nämligen inga andra klassens människor som tål vilken behandling som helst.

Fotnot: efter att detta och en debattext i ETC skrevs gick Västtrafik ut med att busschauffören åkt i tjänsten och inte gjort något fel. Man sa också upp kontraktet med det anlitade bolaget, G4S. Det har inte löst någonting, problemet är större än enskilda vaktbolag. När regler lämnar utrymme för godtycke kommer de alltid utnyttjas.

Länk till debattexten på ETC.