Tänker på RUT.

Eftersom jag är kulturarbetare arbetar jag i perioder på kvällar och helger. Eftersom jag är ensamstående mamma till en 8-åring krävs det att det finns någon som kan vara med mitt barn under den tid jag är på mitt arbete.
Ja, skådespelare är ett riktigt arbete som man får lön för. Jag känner att det är viktigt att vara tydlig där.Jag har gått tre och ett halvt år på högskolan för att utbilda mig till det yrke jag arbetar med.Det är alltså inte någon liten hobby jag ägnar mig åt lite då och då, utan ett heltidsarbete som kräver att jag arbetar på kvällar och helger.

Nu är det inte alltid så, trots att det är vissa som tror det, att det finns människor omkring en som kan ta hand om ens barn hela tiden. Men, hör och häpna; Nu är det så att jag har turen att bo i en del av en kommun som kan erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid. Detta innebär att någon kommer hem till mig och är med mitt barn och ser till att barnet får mat, sömn och social samvaro med en vuxen människa. Denna vuxna människa har en anställning med avtalsenlig lön, försäkring och någon som betalar sociala avgifter och ser till att hen får pension och kanske lite semester. Allt detta betalar den stadsdel jag bor i.Eller ja, det är ju skattepengar som de betalar med. Detta får jag ansöka om inför varje period av kvällsarbete och det är ingen självklarhet att jag får det eftersom det har med resurser att göra. Men,och jag säger men, det finns en möjlighet att få barnomsorg på obekväm arbetstid och det är i alla fall en början.

Detta är inte något som är självklart i alla kommuner eller stadsdelar i Sverige, trots att det finns massa yrken som kräver att en arbetar både helger och kvällar. Vårdyrken, polisen, brandkåren,detaljhandeln, busschaufförer, spårvagnschaufförer, är yrken som har obekväma arbetstider för att nämna några. Faktiskt så många som 30% av Sveriges befolkning arbetar på obekväm arbetstid.

Då kan en ju undra, när det nu finns så många yrken med obekväma arbetstider, varför det inte finns möjlighet för alla att få barnomsorg då? Skulle det inte underlätta för väldigt många?

Nä, för Jan Björklund, som bestämmer över skollagen, tycker inte att det behövs. Eller jo, nu tycker han det. Fast bara lite och helst inte. Han säger att kommunerna ska sträva efter att erbjuda barnomsorg under den tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds. ”Sträva efter”, ska kommunerna göra. Sträva efter är lite för luddigt för mig måste jag säga. Det är ingen riktig tyngd i det. Det är nästan så att man kan misstänka att Jan Björklund skiter lite i om kommunerna ser till att ordna barnomsorg på obekväm arbetstid för dem som behöver. ”Sträva efter”, brukar en säga till någon en inte vill ställa så höga krav på. ”Du kan ju sträva efter att göra 20 situps, sen om du bara gör tre är det ju jättebra ändå.”

Jan tycker att en kan använda sig av familjen. Jan tycker att om en är ensamstående tex. så ska
en ställa högre krav på den andre föräldern. För Jan säger att det finns alltid två föräldrar, även om en har skilt sig. Jan tycker också att en kan fråga en mormor eller en morfar till barnet.
Jag undrar om Jan förstår att det ibland inte finns någon ”andra förälder”. Det kan finnas många
förklaringar till varför en är ensamstående. Jag undrar också om Jan förstår att det kan vara ganska svårt att kräva av en mormor och en morfar att de ska ta hand om sitt barnbarn fem kvällar i veckan och på helgen.

Gissa vilka som får göra mest avkall på heltidsarbeten för att det inte alltid erbjuds barnomsorg på obekväm arbetstid? Jo, gissa bara. Det ingen fara om det blir fel. Ok, då säger jag det.
Kvinnorna!!!!
Nä, vad säger du???
Är det sant???
Det kunde en ju aldrig gissa? Och jag som trodde att det var män övre medelklassen och
riskkapitalisterna som fick stå tillbaka, så fel en kan ha.

Det är alltså kvinnorna. Det är kvinnorna som får avstå från heltidsarbete. De jobbar istället deltid eller inte alls. Hm, börjar det osa kvinnofälla här? Njae, kanske att det börjar lukta lite, lite 50-tal.

Men hallå, säger någon nu. Så jobbigt kan det ju inte vara. Det finns ju faktiskt barnvakter som en kan betala för att de kommer hem till en och dessutom få avdrag för det.
Just det. RUT! Att jag kunde glömma RUT. Där har vi ju hela lösningen För då kan en ju ta en sån
där RUT-person och låta honom, nä, jag skojar lite nu, henne ska det ju vara, passa ens barn och
kanske samtidigt städa toaletterna och sen när en kommer hem är drinken färdigblandad. Allt detta
för det facila priset av 1 340 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar. (2010)

Men låt mig räkna lite mer privat, för det är ju så modernt numer. Privat.
Låt oss säga att jag behöver barnvakt 5 timmar per kväll, (egentligen behöver jag mer timmar per
kväll, men vi låter det vara 5 timmar för enkelhetens skull). 5 dagar i veckan. Det blir 25 timmar i veckan. En barnvakt kostar ca 300 kronor i timman. Det blir 7500 kronor i veckan d.v.s 30000
kronor på en månad. Nu tog jag i i underkant faktiskt. Bara för att få lite lättare siffror att räkna med. ok. 30000 kronor i månaden, det tjänar jag inte ens. Jag tjänar mindre än det.
(Bara för att jag har gått tre och ett halvt år på högskolan betyder inte det att lönen är bra.)
Så jag förlorar på att arbeta helt enkelt.
”Men du behöver ju bara betala hälften”, säger någon nu.
Ok. 15.000 då. Jag behöver ”bara” betala 15.000 kronor i månaden. Har jag lite tur kan jag få
tillbaks lite till sen, till sommaren….eller nästa sommar, eller hur det nu är. Lite krångliga regler det där……
(Så krångliga så att en del företag, hör och häpna, skattefuskar.
Nämen, var det inte det vi skulle sluta med om vi fick RUT-avdrag?)

I alla fall, mer än hälften av min lön skulle alltså gå åt till privat barnomsorg.
Nu är jag ingen ekonom, men jag har funderat på en sak. Vad skulle hända om vi tog de 1 340
miljoner kronorna i skattereduktion och la de på , just det, kommunal barnomsorg på obekväm
arbetstid. Jag vet att en inte kan göra så, bara byta ut den ena siffran till nåt annat. Men jag menar att det är ju ändå skattepengar. Skattepengar som faktiskt betalas av oss och som sedan delas ut till någon som behöver en drink och en ren toalett att sitta på.. Fast min idè går ut på att vi fördelar skattepengarna lite annorlunda, nämligen till de som verkligen behöver dem.

Jag tror faktiskt att vi skulle tjäna på det, i längden. ”I längden” är ju lite jobbigt kanske när man mer vill ha snabba kortsiktiga lösningar som privatisering och sänkt skatt och sådana grejer. Men jag tänker att det skulle skapa betydligt mer möjligheter att ta ett heltidsjobb som har obekväma arbetstider och behålla det jobbet om vi nu fördelar skattepengarna lite annorlunda.

Tänk vilka möjligheter det skulle skapa att få ut, framför allt, kvinnor i arbetslivet och låta de få arbeta mer heltid och slippa gneta ihop sin lön på deltid.
Kanske skulle det innebära att vi behöver skippa ett och annat jobbskatteavdrag. Kanske till och
med höja skatten lite grand. Mig skulle det inte göra något, att höja skatten lite. Jag vet ändå inte vad jag ska ha de där extra hundralapparna till. Inte har jag råd att anställa en barnvakt i all fall. Inte med avtalsenlig lön och justa avtal och semester.

Men det kanske skulle vara värt lite högre skatt om vi fick ut fler i arbete? För det säger sig lite självt tycker
jag, att ju fler som arbetar desto mer skattepengar kommer att komma in till kommunerna. För det är väl det som är själva grejen, att få ut så många som möjligt i arbete? Eller? För det kan väl inte vara så att det från början var meningen att våra skattepengar skulle gå till en övre medelklass och överklass så att de kunde få lite mera tid över till annat och sen låta de övriga, framför allt kvinnor, slita hårt för att få tillvaron att gå ihop? Eller? Det var väl meningen att RUT skulle leda till jobb och att vi skulle bli av med svartjobben? Eller?
Jag blir alltid så osäker av den här regeringen för det är som att de säger en sak men så blir det
liksom något helt annat.

Nu har vi prövat RUT-idèn. Skulle vi kunna pröva min nu? För det måste ni väl ärligt se att det inte riktigt funkade med RUT. Så, nu tar vi de pengarna och lägger dem på något vettigt, något som samhället faktiskt behöver och som kan ge mer jobb och kontinuitet åt några fler.

Är det så att det är någon som saknar sin rena toalett och sin drink. Då säger vi bara åt kommunerna att de ska sträva efter att erbjuda drink och toalettstädning, då behovet uppstår, så kan man ju få ansöka om det. På samma sätt som man ansöker om barnomsorg på obekväm arbetstid.