Äpplet, strippan och logiken

Ett grupparbete i Kulturklassen.

Det närmar sig jul. Jag läser min gamle kompis David Oests uppbyggliga text om solidaritet (tack David!) och eftersom jag inte vill vara Kulturklassens gnällpelle bestämmer jag mig för att försöka skriva lika positivt. Det går så där i början men tar sig mot slutet.

Världen blir bättre!

Risbönderna i Thailand kämpar just nu och än en gång mot de utsända våldsamma gulskjortorna (som stöder kungen och militären) för att få behålla sin folkvalda regering. ”Utan jämlikhet, ingen rättvisa eller demokrati!”, säger rödskjortorna, och så fort risskörden är över kan de börja bemöta mobben av kungens och militärens gulskjortor! Stridigheterna kommer inte att innebära något avbrott i julturismen, så sola lugnt i jul!

Samarbetet mellan de thailändska risarbetarna och Sverige går också ganska bra. När risplockarna är på besök i Sverige får de plocka bär istället, och idag behöver de bara plocka fyra ton blåbär för att täcka sina avgifter för resan från Thailand. Om de inte får någon lön och om regeringen inte gör något åt det, ja då griper svenskt föreningsliv in i form av Kommunal och LO, hjälper arbetarna och gör oss stolta! Bara en enda thailändare hann ta livet av sig i desperation. Det är ju också positivt. Men det tar inte slut där:

H&M har nu till slut bestämt sig för att betala ut löner som går att leva på till sina textilarbetare! Det kommer bara att ta fem år, vilket är jättesnabbt med tanke på hur länge folk fått klara sig på löner som inte räcker. Positivt är ju också att H&M:s ägare, Stefan Persson, sedan länge har en lön som går att leva på.

(Förlåt, men ungefär här kraschlandar mitt försök att vara positiv i juletid…)

Fredrik Reinfeldt säger på ett partimöte att ”nästan alla” i Sverige är vanligt folk. Vilka är de andra? Kanske är det bara fattiga tiggare i Sverige som inte är vanliga. Men eftersom det inte finns några fattiga i Sverige så är vi ju alla ”Vanligt folk”. Det är positivt!

Kanske är till och med Nationalekonomer ”vanligt folk”? Låt oss titta närmre på det!

”Oss emellan, borde inte Världsbanken uppmuntra smutsiga industrier till att flytta till utvecklingsländerna?… Den ekonomiska logiken bakom att dumpa giftigt avfall där de lägsta lönerna finns är oklanderlig och vi borde ta itu med faktum.”

Detta PM undertecknade och skickade en nationalekonom till fyra adressater i Världsbanken strax innan jul 1991. Han heter Lawrence Summers och var då Världsbankens chefsekonom. Summers är nationalekonom, precis som sina föräldrar.

Att dumpa gift på fattiga människor är ekonomisk logik, eftersom fattiga inte lever lika länge som rika. Rika känner dessutom till pengars värde och kommer därför kräva enorma summor för att ta emot gift, medan fattiga nöjer sig med mindre. Pengarna vi tjänar på billigare gifthantering kan användas till att bygga en bättre värld. Det är ekonomisk logik. När och hur man ska börja skaffa sig ett hjärta för att kunna bygga den där bättre världen svarar inte logiken på. Har ni hört berättelsen om Scrooge?

Naturligtvis ledde PM:et till skandal. Men Summers tog aldrig tillbaka sina ord innan jul om att dumpa gift på fattiga människor. Han gick vidare i karriären istället: som Bill Clintons finansminister, som rektor på Harvard och som ekonomisk chefsrådgivare åt Barack Obama. Han fick dock avgå som rektor efter att ha teoretiserat kring varför män oftare än kvinnor blev smarta forskare. Summers är fortfarande en stark förespråkare för frihandel och globalisering och numera professor på Harvard.

 

Men här i Sverige gäller ju lika lön för lika arbete, eller hur?

För runt tio år sen genomförde fackförbundet Byggnads en blockad mot ett företag som slog sig in på den svenska marknaden genom att hyra polska byggarbetare som kostade mycket mindre än svenska. Byggnads krävde att de polska arbetarna skulle få samma lön och villkor som de svenska. Det slutade med katastrof: Företaget gick i konkurs och Byggnads blev dömda till skadestånd i EG-domstolen, trots att man följt svensk föreningslag och kämpat för samma rättigheter för alla med de medel som lagstadgats i Sverige sedan nästan hundra år tillbaka. Sedan dess har EG-domen använts som preskriberande och kallats Lex Laval. Där facken har försökt förhindra slavkontrakt för utländska arbetare som jobbar sida vid sida med välbetalda svenska dito har Lex Laval gett dem bakläxa gång på gång. Fram tills nu har det varit omöjligt att kräva samma lön för lika arbete i Sverige oberoende av nationalitet. Men i februari ogiltigförklarade ILO (FN:s egen internationella arbetarorganisation) EG-domen: Laval-domen är ett brott mot mänskliga rättigheter, konstaterar FN och förklarar för Sveriges regering att en polsk arbetare inte ska ha mindre betalt än en svensk för samma jobb och att facket har rätt att protestera. Därför ska Byggnads få tillbaka skadeståndet man blev tvungna att betala.

No shit.

Skadan är redan skedd. Inom LO har Sverigedemokraterna växt sig starkast i landet. Det är i LO du hittar de arbetare som drabbats hårdast av alliansens vackra kapitalism: gränsöverskridande verksamhet, utförsäkringar, sänkt a-kassa, raserad sjuk-kassa… Gissa inom vilket fackförbund i LO som främlingsfientligheten är som störst? Du gissade nog rätt:

Inom Byggnads kan 30% av medlemmarna i november 2013 tänka sig att rösta på det rasistiska högerpartiet SD. Ända sedan den orättfärdiga EG-domen har byggarbetarna beskyllts för att vara främlingsfientliga protektionister. Skillnaden mellan att kallas det och att vara det har för länge sedan suddats ut. Maktlöshet föder ilska som kan mogna till hat. Hat är ologiskt.

 

Inequality is a state of mind, sa någon.

För ett antal år sen pratade jag med en kollega om en föreställning. Till en scen ville regissören bestämt ha en strippa, men det visade sig svårt att få någon till det i ensemblen eller från baletten. De flesta kände sig obekväma att ens få frågan, någon sa att hon inte riktigt behärskade konstformen. Kollegan förklarade då logiken i att anställa en strippa för mig: alla blev nöjda. Operan var nöjd. Regissören var nöjd. Strippan var nöjd, hon var ju van att visa upp sig naken. Dessutom fick hon, under en period, jobba under bättre villkor än vanligt.

 

Den globala kapitalismen är ologisk.

Ett tag ägde jag och min fru ett hektar äppelgård. Många decennier innan begreppet ”närproducerat” dök upp åt man närproducerade äpplen från många små odlingar landet runt utan att reflektera över det – tills det bestämdes att sådant var ”protektionism”, och ett hot mot internationell konkurrens. För att inte tala om logiken. De småskaliga äppelodlingarna försvann över en natt några år innan Summer skickade sitt PM. Idag köper vi äpplen från Holland, Italien, Tyskland, Argentina och Kina. Det ger högre koldioxidutsläpp och fruktodlaren i Kina och Argentina får antagligen mycket mindre betalt. Hur det kan gå ihop och vem som vinner på att ett äpple från en kommunistisk diktatur är billigare än ett svenskt Ingrid Marie, det är trolleri… förlåt – ekonomisk logik.

 

Nu ska jag förklara varför det blivit så här, kära kamrater!

Förr styrde faraoner och kungar. Idag är det du och jag i väst som är Herrefolket, men vi är slavar under den globala kapitalismens världsbild. Denna har sitt eget prästerskap som kallas Nationalekonomer. Vi köper allt vi äger i väst genom att den globala kapitalismen utnyttjar skillnaden mellan folk i världen och håller fattiga och underbetalda i träldom. Detta försöker prästerskapet dölja för dig som konsument och raljera över för att du inte ska få dåligt samvete och sluta konsumera. Den globala kapitalismen förvandlar det som är naturligt i oss och vår miljö till miljöförstörande storindustrier som får oss att börja kalla våra grisar och kor för ”enheter”, och våra sjuka patienter för ”kunder”.

Det är denna globala kapitalism som är vårt problem. Det är nämligen ett brott mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter (som är människans drömmar på pränt) att låta nationalitet avgöra lönesättningen i ett land, att utnyttja löneskillnader mellan folk och länder och pressa ner priser och löner till strax ovanför noll; att göra enorma vinster som tillfaller storföretagens ledande chefer samtidigt som arbetare får löner som inte går att leva på. Dessa storföretag anklagas för att vara kortsiktiga, men det gäller bara miljön och människorna: För att göra största möjliga vinst kan konglomerat av storföretag låta dotterbolag gå med förlust i flera år, om man genom det förintar konkurrensen inom ett område. Mediamarkt är ett exempel. Rovkapitalismens ideologer, ekonomerna, är befriade från alla politiska ideologier. De har ingen religion och tror inte på vackra ord om mänskliga rättigheter: De lyder profitens lag. I själva verket målar deras samlade ekonomiska och logiska ansträngningar ett porträtt av en känslomässigt störd individ helt utan samvete. För resten av jordens befolkning blir ekonomernas världsbild en självuppfyllande profetia: ”Så här ser världen ut!” säger de och så börjar indelningen:

Du får vara strippa och du får vara chef.

Du är rik och du är fattig.

Du försöker jobba dig upp och du försöker klamra dig kvar vid makten.

 

Teaterchefens döttrar kommer aldrig strippa för pengar på Operans stora scen.

Ingen kommer plötsligt betala dubbelt för ett byggjobb bara för att vara snäll.

Kanske kommer de flesta inte ens ge pengar till tiggare.

Fast…varför inte? Tänk vad skönt om vi faktiskt skiter i hela grejen?

 

Gratis är gott

Rovkapitalismen har en stor svaghet: tanken på att allt som kan prissättas är okej att köpa och sälja. I den ekonomiska logiken är grannens äpplen värdelösa eftersom de saknar prislapp. Grannen säger att äpplena tillhör den som vill ha dem eftersom han inte lagt ner något jobb på dem och bara vill bli av med dem innan de förstör gräsmattan. Allt som är gratis är skrämmande ologiskt för marknaden. För oss människor kan gratis däremot innebära det bästa i livet. Vad äger du som är gratis? Ta vara på det, odla det och dela med dig av det.

 

I det som är gratis ligger människans framtid:

I skuldavskrivningar mellan länder och i att värdera varandra utifrån annat än pengar, status och framgång. Våga drömma om framtiden och sluta tro på en världsbeskrivning där egenintresset styr. Byt ut det populistiska ”vanligt folk” mot ordet ”människa”. Prata om kärlek, solidaritet, hopp och tro, och låt det ta plats i vilket rum vi än befinner oss. Vi måste se vad vi kan klara oss utan i våra liv och ge det till andra som behöver mer, ta emot det vi själva behöver, och inte kränka andra eller gå med på att bli kränkt.

Vi måste sluta upp med att se varandra som skapta i olika former. Vi är alla samma människa. Det finns ingen särskild ras som tål hårt kroppsarbete bättre än andra, som tål gift bättre eller mår bättre än du på mindre lön. Vi är alla vanliga MÄNNISKOR och vi förtjänar lika bra liv allihop. Det är fullt möjligt att skapa en rättvis värld. Vi har jordens alla resurser – de är bara obegripligt fördelade just nu.

 

Det är snart jul, och här kommer min önskelista (förutom att få igenom ledigheten med min fru och mina barn): en personlig revolution inom varje människa. Tillväxt genom delning. Gåvan att få ge och kunna ta emot kärlek. Mod att försaka det jag kan undvara och gåvan att kunna ge och ta emot gåvor. En förståelse för vad det är att vara människa. Att pengar förlorar sin roll som värdesystem, och en uppgradering av människovärdet världen över. Jag önskar mig också en nyvunnen respekt för allt som lever och för det som ingen av oss förstår. Jag vill ha en fredlig revolution som helt sätter den globala kapitalismen ur spel och tvingar oss att se varandra som jämlikar och vänner och inte som samhällskomponenter av varierande kvalité, eller konkurrenter på en inbillad marknad. Jag vet att det är mycket begärt, men…

 

Att drömma är gratis.

 

 

 

 

Källor:

Citatet ur Summers PM 1991 är hämtat ur Det enda könet av Katrine Kielos s.72

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/katrine-kielos-det-enda-konet/

Byggnads och de mänskliga rättigheterna kring Laval

http://www.byggnads.se/Nyheter/Nyhetsarkiv/Fragan-Reinfeldt-undviker-Laval-/

Lördagsintervjun i P1 med LO-ordföranden Karl-Petter Thorvaldsson om SD, Lex Laval, blåbär

Lanzkampen i P1, Reinfeldts yttrande om ”vanligt folk”