Kategorier
Allmänt

Solidaritet måste bli ett modeord!

Jag skulle kunna dunka upp ett gäng schyssta forskningsrapporter från de senaste åren. Jag skulle kunna köra den klassiska “många med mig…” eller länka till i princip vilken dokumentär som helst om samhällets tillstånd. Men det behövs nog inte, visst tusan känner vi alla att det har blivit lite kallare? Och är det inte så att det känns som att vi inte är lika solidariska som för bara något decennium sedan?

Vad säger ni? Ska vi göra solidariteten till det nya svarta?

Tänk er att regeringar slåss om att få släppa nyheten först. “Hösten 2014 kommer vi se till att alla nyanlända flyktingar får bostad och arbete inom en månad.” “Va!?” svarar en annan regeringschef. “Det ska vi ha fixat redan till våren!” “Jamen vi då” säger en tredje, “vi ska ha utrotat hemlösheten innan vintern, för då ska vi lyfta alla undersköterskors löner.”

Tänk er sedan att hashtaggen solidaritet trendar på Twitter för 104:e veckan i rad! Alla människor försöker överträffa varandra i att visa solidaritet i text, tal, tanke och handling. Skolorna har operation dagsverke varje vecka, det läggs till och med in i kursplanerna. “Tyvärr fick det entreprenöriella lärandet stryka på foten i år eftersom solidariteten MÅSTE få plats.” Vilken rektor blir först med de orden?

När jag googlar ordet solidaritet så läser jag att det handlar mycket om ekonomi. På Wikipedia står det att det betyder “hela summan” eller “kapitalet”.  När jag tänker på solidaritet så har det givetvis ekonomiska förtecken. Men inte bara det. För mig handlar det om att hjälpa de som inte har det lika bra som en själv. Det kan vara av ekonomiska eller hälsomässiga skäl. Bland annat.

Det viktiga med solidariteten är att den drabbar oss. Och att vi sedan handlar utifrån det vi känner. Någonstans levde jag i tron att det är grunden för hela vår existens. Men jag har nu förstått att vi alla inte känner så. Och jag har även förstått att det finns oerhört mycket politik i detta. För politiken kan förändra till det bättre. Tyvärr även till det sämre.

Så ta nu och fundera över hur du ska se på 2014. Det är ett valår. Det är ett viktigt år. Nu måste vi hitta tillbaka till någon slags känsla av att vi alla hjälps åt. Det är dags att tänka på de som har fått mest stryk under de senaste sju åren. Det är sjukskrivna, ensamstående, sjuksköterskor och lärare. Det är flyktingar, papperslösa, pensionärer och ungdomar. Och så vidare. Däremot finns det en typ av medborgare i samhället som du inte behöver tänka så mycket på under 2014. De är många och de har redan mycket. De har fått ekonomiska kickar under alliansregeringen och för att få ett hum om vilken typ av person det kan vara så kan jag berätta det.

 

Tänk. Inte. På. Mig.

 

Jag är urtypen för en god medborgare i alliansens Sverige. I alla fall till det yttre. Jag har ett arbete, familj, hus, bil. Det känns även som att jag storhandlar på exakt det sätt som det önskas av mig. Problemet är bara att regeringen inte har insett att den största delen av de som lever i Fredriks berömda utanförskap också skulle vilja storhandla på samma sätt som jag. Men de kan inte. Och det handlar inte om vilja. Det är jag helt övertygad om. Den politiker som tror att människor inte arbetar på grund av att de är lata borde nog fundera kring om det är politiker den ska vara. För då saknas antingen hjärna eller hjärta. Och det är två viktiga beståndsdelar för en politiker. Troligtvis de viktigaste.

Så nu skiftar vi fokus under 2014. Eller varför vänta? Skifta fokus idag! Prata med dina vänner om solidaritet och hur vi kan sprida den. Klä dig i den, skryt om den och stötta den i alla väder. Till slut kommer du att upptäcka att du inte kan leva utan den. För solidaritet är en förutsättning för allt liv eftersom vi troligtvis alltid kommer att leva i civilisationer där människor inte kommer att ha samma möjligheter.

Dessutom är solidariteten vacker. Den får människor att tina upp, den gör folk glada och den för personer närmre varandra. Är det inte så vi vill leva?

 

Foto: Coco Curranski 

Kategorier
Allmänt

Upplös folket och rösta fram ett nytt!

Upplös folket och rösta fram ett nytt. Ett folk som inte tramsar om lön och jämlikhet.
Rösta fram ett folk som visar lite tacksamhet.
Ett folk som skriker ja, hurra när skatten sänks och ser det som belöning.
Ett folk som konsumerar mera när de fått sin löning.

Rösta fram ett folk som inte gnäller på fas tre, för sysselsättning det är viktigt.
Ett folk som inte ligger hemma och latar sig med cancer eller utbrändhet (är det ens en sjukdom, det låter inte riktigt.)
Rösta fram ett folk som är friskt och inte går på bidrag.
Ett folk som skuttar glatt och lätt till jobbet sitt var dag.

Upplös invandrarna och rösta fram nya, som inte är så multikulturella.
Mer som oss, som svenskar och inte så speciella.
Rösta fram ett invandrarfolk som kommer mer från Sverige som vi kan ta i hand
Och dansa kring en gran eller nåt med björk, för så gör vi i vårt Svealand.

Upplös feministerna rösta fram några nya, som inte gnäller om halva makten och lika lön.
Några som inte tjatar om kulturella kön.
Några nya som inte gnäller om sextrakasserier så fort man dem på pattarna klämt.
Kom igen, slappna av, ha lite humor, ni får tåla ett skämt.

Och snälla ni, upplös tiggarna och rösta fram några nya.
Några som har jobb, mobil och lya.
Rösta fram några nya som inte ligger där och ligger.
Rösta fram några nya som inte tigger.

Upplös så de barn som behöver mer resurser, rösta fram nåt värdefullt.
Nåt som inte tvingar fram en jättedyr konsult.
Rösta fram nåt barn som är lite mer normal
eller som åtminstone har eget kapital.

Upplös konsten och rösta fram nåt lätt, lite naket, lite dans.
Konst som är lite mer intresserad av finans.
Konst som är lite mera lättsmält
Konst som är lite mer ideellt.

Upplös de svältande barnen i Afrika och rösta fram nåt mera lättskött.
Lite trindare, gladare, lite mera sött.
Några som är lite mera tacksamma, mer sympatiska.
Några som inte är så himla apatiska.

Upplös så klimatet och rösta fram ett nytt som är mera lättskött.
Ett nytt som är lite samarbetsvilligt och inte så jävla lättstött.
Ett som slutar hålla på och göra sig till.
Rösta fram ett nytt som inte reagerar så förbannat för lite oljespill.

Upplös de fattiga, krigsdrabbade och de som går med trasiga skor.
Rösta fram några nya glada, fräscha människor.
Med lite hopp och med lite flow
med entreprenörsanda och lite go.

Upplös folket rösta fram ett nytt, som inte ställer till problem.
Ett folk som förstår att byta eko mot ekonomi i vårt system.
Vi behöver ett folk som är mera anpassningsbart.
Ett folk som är mindre mänskligt, det är ju solklart.

 

Titeln är ett citat av Berthold Brecht. Jag snodde det och associerade……

Kategorier
Allmänt Kultur Samhälle

Reinfeldt har snott min sommarstuga

Innan vi kliver på spårvagnen (det är jag som ska köra) ber en tiggerska oss om pengar. Medan vi rotar i våra fickor – mina är tomma och Johannes verkar bara ha två utländska mynt – frågar jag Johannes om inte han kan rumänska. För ett ögonblick ser han ut som om han glömt att han kan det. Så hittar han en tjuga och räcker över den med en fras jag inte förstår. Kvinnan svarar med ett leende som jag inte sett hos henne tidigare, trots att jag ser henne ofta. Det verkar betyda: Jag skulle gärna prata mer, men jag arbetar.

Byter några ord med föraren som ska avlösas. Johannes håller sig i bakgrunden. När jag bytt av och börjar köra håller han förardörren på glänt och vi pratar genom glipan om mitt problem: Jag har en deadline på en blogg som jag startat med några scenskolevänner från 90-talet. Vårt mål är att störta alliansen genom att väcka väljarna och få dem att inse vad som hänt med Sverige sen 2006. Jag har gott om privata skäl att ogilla alliansen, men få jag har lust att vara offentlig med i en blogg. Jag ondgör mig över mitt moment 22 för Johannes.

– Ju mer jag skriver, desto mer meningslöst känns det, säger jag. Det är svårt att beskriva ett Sverige som de flesta inte har upplevt, det är som att försöka beskriva färger för någon som är blind från födseln. Det finns ju hur många berättelser som helst om cancersjuka som tvingas jobba, tragiska flyktingberättelser, om skolor som läggs ner. Nu kallar man det bara för ”offerjournalistik” och tycker att nedläggningarna av skolor bevisar att kapitalismen fungerar.

Jag saktar in för människorna i Brunnsparken som springer rakt ut framför vagnen utan att se. Det är lövhalka ute. Fakta om bromssträckor dyker upp i huvudet, siffror som inte betyder någonting för den som springer blint.

– Problemet är ju inte att folk inte vet vad som händer, fortsätter jag, utan att de tycker att det som händer är rätt och riktigt. Nästan hälften av alla väljare har valt alliansen. De tycker att det är bra att man tvingar sjuka att jobba utan lön eller rättigheter; att det är okej att förstöra för tusen människor för att sätta dit en fuskare, ett collateral damage fast med omvänt förhållande med fler oskyldiga offer än fiender. Dem som jag vill nå är de som inte lyssnar på några argument – hos alla andra slår jag bara in öppna dörrar. Jag har skrivit runt hundra sidor om samma saker i flera veckor nu: FAS 3, klyftor, arbetsmarknaden, ministrar som begår brott eller utnyttjar sin ställning – det blir bara gnälligt för den som ändå inte bryr sig. Förstår du?

Radion tjuter till för ett gruppanrop. Jag öppnar dörrarna vid Domkyrkan. Det är senhöst. Folk kliver på och av i det hårda regnet. I korsningen Berzeligatan-Södra vägen sprutar vatten rakt upp ur brunnarna, meddelar trafikledningen. Det är upp och nervända världen, tänker jag. Johannes är tyst, så jag fortsätter:

– Jag känner mig som den danske kronprinsen i Falkenberg, oäktingen. Han som bodde i huset som var så omringat av jättelokor att kommunen till slut klippte ner dem. Han som la sina utläggningar i alla brevlådor han kom åt, sida upp och sida ner med upprepningar av bevis som ingen orkade läsa. Det värsta är att även om han faktiskt var danske kungens oäkta son, så orkade man inte med bevisen.

Johannes nickar och säger:

– I Bryssel blir breven kortare ju närmre makten man kommer. Ingen läser brev som är längre än ett halvt A4. Det är bra med känslor, men de blir dålig text. Skaffa dig regler.

– Problemet är att jag är så jävla arg.

– Ge oss en bild då, manar Johannes. Använd verkligheten. Ska du skriva om orättvisa kan du inte beskriva den om och om igen.

Han smackar med tungan.

– Vet du vad du behöver? Du behöver några få starka anslag som du tror benhårt på och som får resonans i allt du skriver. Så gjorde nazisterna. De hade bara några få enkla budskap, men allt de gjorde handlade om just de tre eller fyra grundidéerna.

– Jag vill ju helst inte följa nazismen, konstaterar jag syrligt.

– Följ Göran Greider istället då. Han har skrivit samma krönika i flera år, men man känner sig alltid lika upplyft av att läsa honom. Du måste ha en programförklaring bara; på de svagas sida, rättmätigt vred, och så vidare. Några få grundtankar. Lätt att följa, kort och tydligt. Sen kan du skriva om och kommentera vad som helst, alla vet ju redan var du står och tolkar in det de själva vill höra.

– Jag vet inte vem jag ska skriva som.

– Skriv att du är han som hoppade in för Ola Salo som Jesus.

– Det är alldeles för länge sen nu.

– Ge oss bilder då. Om hur det är att köra elvans spårvagn mellan höghus och niqabs i Bergsjön till de halvtomma strandvillorna och vindjackorna i Saltholmen.

– Ja, kanske det, muttrar jag och trycker på Tillåten öppning. En kvinna snubblar och faller nästan när hon kliver på.

– Ljug lite om du måste för att få fram det du vill säga, pockar Johannes. Skriv att en kvinna snubblar och nästan faller när hon kliver på.

– Hm, ja, kanske det, säger jag igen. Det kanske är det enda som återstår, vem som ljuger bäst.

Är text aldrig sanning? Hädar Johannes? Vad är en text egentligen, och hur var det egentligen med Alexandra Pascalidou, vars texter jag tycker om? Hur många andra skribenter skriver inte ens sina egna texter längre? Varumärket kanske är allt. Jag suckar och frågar honom vad han egentligen sa till tiggerskan tidigare. Johannes rotar i sin väska och svarar:

Smaklig måltid.

– Kommer hon få använda pengarna själv då, tror du?

Jag frågar därför att tiggeriet är komplicerat. Alltifrån samåkning och släktskap till ren människohandel. Faktumförsäljarna kan väl jämföras med dem som hade tiggarpass år 1600. Mest vill de europeiska tiggarna slippa tigga i ett land där ingen har något att ge förutom stryk. Beatrice Ask tycker att vi måste rädda alla tiggare genom att förbjuda dem. Ungefär så som KD ville kriminalisera prostituerade innan sexköpslagen, den som Beatrice i efterhand har gillat.

– Jag ger inte för tiggarnas skull, svarar Johannes. Jag ger för att det är det enda kristna man kan göra.

Jag tänker på min korta tid som präststuderande och nickar.
Jo, där har han rätt, Johannes. Vi kan inte inbilla oss att vi har en mall för att skilja ont från gott och sedan uppträda omänskligt mot alla. Om inte ens justitieministern kan skilja på rätt och fel så kan ju knappast jag det heller, och om jag blir lurad så är det värt några tjugor, om åtminstone en tjuga hamnar rätt nån gång. Polisen kan få utreda brott och Beatrice kan få välja om vi ska återinföra kriminalisering av dagdrivare. Vi andra kan bara ge för att rädda oss själva.

Johannes hoppar av vid Linneplatsen.

Jag bestämmer mig för att hädanefter skriva precis som jag själv  vill:

För långt. För kort. Inkonsekvent.

Jag tänker skriva min egen text om det jag tror på, och ofta ta avstamp i sådant jag inte tror på. Till exempel tror jag inte att Göran Greider började skriva för att han i förväg positionerat sig och valt ut ett varumärke, utan tvärtom – för att han först trodde på något och därefter började skriva. Det känns bra.

Det här är bara början.

Fotnot

Johannes heter egentligen något annat. Inläggets titel har inget med texten att göra utan är ett PR-knep för att locka den grupp läsare som inte behöver bekymra sig om alliansens baksidor. 

Lästips

Moment 22

Jämlikhetsanden

De Apatiska

Det Sovande Folket

Några källor till textens grundtankar

Exempel på sjukskrivnas berättelser:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12495060.ab

http://www.dn.se/debatt/svart-cancersjuka-kvinnor-tvingas-soka-heltidsarbete/

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2151&artikel=3496106

http://www.driva-eget.se/cancersjuk-tvingas-jobba-for-att-han-varit-foretagare-5266319

http://www.dt.se/nyheter/dalarna/1.3059039-cancersjuk-tvingas-till-arbetsformedlingen

http://www.metro.se/metrojobb/cancersjuka-carin-maste-jobba-heltid/Objikl!7108/

http://arbetet.se/2011/01/14/allvarligt-sjuka-tvingas-till-socialen/

http://www.da.se/home/da/content.nsf/aget?openagent&key=sjukfranvaron_okar_1364393351543

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14257111.ab

http://www.sydsvenskan.se/kultur–nojen/en-tyst-katastrof/

Utförsäkrade 2012 i ”riktiga” jobb:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5316143

http://sverigesradio.se/diverse/appdata/isidor/images/news_images/83/2547996_1043_757.jpg

Den nya skolan:

http://www.etc.se/reportage/i-john-bauers-ruiner

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/abc/gymnasiet-praktiska-tumba-stangs-omedelbart

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/konkurs-okat-hot-for-fria-gymnasier_8439732.svd

Omvärlden om Sverige:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17700531.ab

Sålda statliga bolag:

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/bolag-som-reinfeldt-salt-varda-miljarder

Om antal utförsäkrade och arbetslösa, anledningar till minskat antal förtidspensionerade:

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/danielswedin/article17309991.ab

Antal röster 2010:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Riksdagsvalet_i_Sverige_2010

De apatiska barnen, efterspel Marie Hessle, Barbro Holmberg:

http://mobil.dn.se/nyheter/sverige/apatiska-barn-var-inte-drogade/