Sorgetjuvar

Lisa Holm är död.

Hennes bild spreds i media av desperata föräldrar. Bilden av en flicka som står för sin självklara rätt att få finnas. Det är i alla fall vad jag kan utläsa av hennes starka och raka blick in i kameran. Utan maskering. En ung och stark människa. Allas vår framtid, helt enkelt.

Hon mördades, av vad det verkar som av två män. Män som styr världen, män som gör ner intelligens och tankar till kropp. Kroppar som kan förgöras av män. Som Bush, som förgjorde afghaner och irakier; som Hamas eller IS som förgör män, kvinnor och barn; som Netanyahu som förgör män, kvinnor och barn; som USA:s kongress som förgör män, kvinnor och barn. Som SD:s anhängare, som nu förgör och förpestar Lisa Holms ovilliga offer för att rasistiska åsikter ska segra; och som jag just nu, för att peka på orättvisan i att hennes död ska få symbolisera något annat än meningslöshet. Vad vet vi om Lisa?

Ingenting är värt en människas död. Jag skäms för mig själv och för en mänsklighet som försöker skapa mening ur hennes död. Den var meningslös, och hennes mördare kommer dömas för meningslöshet. Om jag fick säga en enda sak till hennes föräldrar så är det förlåt. Förlåt för att jag inte kan dela er stora sorg fullt ut. Jag önskar att jag kunde det, att jag kunde lätta den genom att dela upp den i små små bitar och göra den mindre, inte förvärra den med politiska anspelningar.
Men kärlek blir aldrig mindre av att delas. Och er sorg är kärlek.
Bara hatet förminskar oss ju mer det delas.

Jag tänker på er. Det är allt jag kan göra. Jag vet att det inte hjälper.
❤️