Idéer

Hej, du som tror på och arbetar för framtiden! Daniel Swedin konstaterar i sin ledartext i Aftonbladet – ”Vi sitter nöjda i Kafkasamhället” – att det idag finns 40.000 lediga jobb i Sverige.

Dessa jobb söks av 400.000 arbetslösa. Medan jag rent fysiskt bevittnar konsekvenserna av detta faktum från min någotsånär skyddade position i spårvagnens förarhytt lyssnar jag genom min kontakt med omvärlden – radion – på politikerna, på journalisterna och på folket. Jag känner mig nästan som en kung av glas där jag avskilt svävar ett par meter över marken genom en stad där människorna vet att något inte riktigt stämmer men inte kan sätta fingret på vad det är. De tror att det är fel på allt. Jag tror att de har rätt – det är fel på riktningen. Det finns ingen, och det gör oss alla nervösa. Men det är lätt ordnat: du som har förmåga att förändra, läs det som står här, välj ut ett eller flera förslag, och genomför dem.

 

Skuldsätt Sverige till nollränta och renovera miljonprogrammen till passivhus med egen elproduktion, bygg fler hyresrätter, rusta upp och/eller ersätt järnvägen med effektivare och mer hållbar infrastruktur, satsa på hållbar energiomställning och ge skattelättnader för nya former för distribution av närproducerade varor. Skapa plattare inkomster överlag genom skatter.

Sänk pensionsåldern och låt yngre jobba.
Lagstadga om kortare arbetsdagar, sex timmar är ok till att börja med, och utbilda fler till samma jobb.
Gör effektivare valideringar av reell eller praktisk kunskap, sluta att ideologiskt ogiltigförklara utbildningar utan att ha en fungerande plan B. (ping Jan Björklund)

Fixa en snabbare och mer human handläggning för flyktingar och invandrare så att de kan känna sig trygga och börja jobba. Utfärda temporära arbetstillstånd/tillstånd att driva företag medan utredning för uppehållstillstånd pågår. Utbilda många unga och flyktingar till de hållbarhetsrenoveringar och byggandet av hyresrätter som du just beställt. Om du tycker att detta känns dyrt just nu så tänk på att det ju inte kostar något med miljardsatsningar, det blir ju skatteinkomster på lön, det har RUT-avdraget visat, fråga alliansen hur du ska göra.

Sammanfattning:

Rikta alla utbildningar till det som krävs för en hållbar samhällsomdaning och dela arbetsbördan mellan fler skattande medborgare.

 

Var det för mycket? Okej, gör bara det här då:
Återinför en ny allmän värnplikt, den här gången i samarbete med Svenska Freds för den som vill ha en pacifistisk utbildning, och ta bort det kostsamma straffet för vapenvägran. Utforma försvaret till en praktisk samhälls- och demokratiutbildning om ansvar och skyldigheter för att stärka kunskap och nationell sammanhållning, återinför försvarets sjukvårdsutbildningar, lägg till en saftig utbildning i juridik. Låt oss – folket – vara våra egna brand-, kris- och översvämningsvakter.

Sammanfattning:
Skapa en gemensam grund för alla att stå på som stärker sammanhållning och grundläggande förståelse och därmed tillit till och vilja att ta hand om det som är vårt gemensamma ansvar. Passa på att ge militär utbildning till civila bristyrken.
För länge sen kunde man ta buss- och lastbilskort i ”lumpen”. Jag fick min bussförarutbildning genom Arbetsförmedlingen som många med mig, så vissa förarutbildningar har efter slopandet av allmän värnplikt delvis fortsatt vara en samhällskostnad. Nu köps tjänsten in från andra företag och jag fick resa tjugo mil varje dag – det blir säkert billigare att låta samma företag hålla utbildningen på kaserngården.

 

Inte? Okej:

Stärk FN. Jobba för att ta bort veto-rätten: den hindrar all utveckling mot ett mänskligare och fredligare världssamhälle. FN är en vacker, men också ganska borgerlig och högst mänsklig skapelse vars demokratiska spelregler måste moderniseras. I nuläget är den en gigantisk kvarleva som ingen måste lyssna på, organisationen behöver en hjärttransplantation och snyggare kläder. Så slipper vi gå med i NATO eller låta enskilda länder begå dumheter när de ska hindra IS eller Saddam Hussein, eller…

 

Inte bra? Välj det här då:
Stärk den globala arbetsmarknaden. Utöka arbetet med mänskliga rättigheter och jobba hårt för att införa bra fackliga regler globalt. Skärp samtidigt, och samordna, internationell lagstiftning kring storföretagens vinster och makt över stater – det stärker all inhemsk marknad på sikt, leder till mer närproducerade varor världen över, och sund gränshandel, där den behövs.

Sista förslaget, till dig som är riksdagshen:
SAMARBETA i riksdagen, likaväl som lokalt. Jag vet inte hur många livesändningar från riksdagen jag sett, men dramaturgin är huggen i sten. Så driver man inte ett land framåt. Släpp alla tankar på mitt och ditt – nå hållbara lösningar över blockgränserna. Jag lovar att du kommer bli förlåten eftersom det ger resultat. Du kan till och med lyssna på SD, så länge som du inte agerar utifrån deras propaganda utan föregår deras farhågor, hot och domedagspredikningar med bättre idéer och riktiga lösningar. (Se ovan för bättre idéer och lösningar)

 

Du kanske tycker att det låter lite galet allt det här, men du vet lika väl som jag att mycket av det redan görs, lobbas för eller åtminstone finns på idéplanet idag. Och det tvärs över det politiska ideologi-spektrat. Men när det kommer till att sätta oss i en nödvändig skuld till det offentliga finns det enorma ideologiska ryggmärgsreaktioner från politikerna i riksdagen. Ingen verkar vilja bli den som raserar rekordet i att hålla andan och se bra ut inför omvärlden, nu när vi varit så duktiga, sparat oss genom kriserna med minimala satsningar, och saknar offentlig skuld.
Lita på mig. Förutom att jag är spårvagnsförare och erfaren musikalartist (yrken som självklart ger en viss tyngd och politisk respekt, jag vet) så vet både du och jag att både Svenskt Näringsliv och Vänsterpartiet håller med om något i idésamlingen ovan – tänk om vi alla liksom bara kunde höja blicken, sjunga lite jävla ”We shall overcome” och samsas om ett jätteprojekt i riksdagen? Bara ETT enda? Det kommer vara värt det, jag lovar. I alla fall om vi ser till alternativet, det vi kan kalla ”Kafkalinjen”, som en hommage till Daniel Swedins ledare. Kafkalinjen, alltså:

Vi/du gör INGENTING – eller i alla fall mycket lite. Förutom att tulta runt i Europa och stoltsera med en hyfsad tillväxt i dåliga tider, ingen offentlig skuld och ett snusförnuftigt litet överskottsmål. Fast visst gör vi mer än så även om vi väljer den här riktningen. Kursen är redan inställd och gör att vi då kan:

Värdera byråkrati skyhögt och hacka ner på bra lösningar på grund av ideologi eller regelperspektiv.
Tänka: ”Sverige är tillräckligt bra. Vi sköter i alla fall vårt” – och fortsätta sälja överblivna utsläppsrätter vidare till andra länder, sälja vapen till diktaturer och driva kolkraftverk i Tyskland.
Tillåta SD att skylla på invandrarna och skjuta över skulden för arbetslöshet och sjukdom på lata medborgare och fuskare.
Som politiker: gå på den linje som verkar få stöd av folket. Strunta i allt och bli populist.
Fortsätta driva Fas tre och ”arbetslinjen” med individuell skuldbeläggning på den arbetslöse och coacher för statligt understött CV-bedrägeri.
Låta bli att stoppa privata vinstdrivande flyktingförläggningar utan sociala ambitioner och sucka när ett stadigt växande tredje största parti tror att arbetslöshet beror på tillströmningen av arbetskraft från utlandet – inte på att industrirobotar tagit över kroppsarbetet; inte på att digitala algoritmer i olika dataprogram tagit över mycket av logistisk planering och schemaläggning; inte på att storföretagens vinsttänk utnyttjar nuvarande kassa globala handelslagar och svaga eller obefintliga fackförbund som inte skyddar internationellt billig arbetskraft. Inte inse att det är dessa saker som för länge sedan gjort klassklyftorna globala och lett till att nästan ingen industriell produktion i Sverige längre är beroende av inhemsk arbetskraft.

Men:

Misströsta inte! Som tur är har väljarna röstat fram en regering som faktiskt ifrågasätter sitt eget ”historiska” överskottsmål (jag var vuxen när det sattes).

Tyvärr pendlar dessa väljare pendlar och tvekar fortfarande mellan rasism och socialism utan att förstå att vi har chans att bli hjältar och rädda världen. Gör inte det. För allvarligt talat:

Det är ingen bra affär för NÅGON att få ett ohållbart samhälle där globala konflikter och miljöförstöring i slutändan gör alla symboliska transaktioner meningslösa. För att skydda symbolen ”pengar” måste vi tvinga dem att arbeta för oss, inte tvärtom.

 

Jag tämnet börja avrunda med ett ”Har den äran” till dig som tror att ryktet om planeten Jordens flämtande kamp för sin överlevnad är överdriven och falsk:

Grattis idag till Stefan Sundström som kan odla bondbönor i mars eftersom jorden aldrig varit varmare sen vi började förstå att vi kunde odla på den här breddgraden. Grattis också till min kompis i Kalifornien som haft bländande sol utan en droppe regn på flera år; grattis Evian och källvatten på flaska! Grattis till Ryssland som just borrat sig ner i en tiotusentals år gammal orörd arktisk underjordisk sjö, men råkat hälla i lite fotogen. Grattis till att istäcket smält så att oljan blir lättare att nå.

Det här handlar inte längre om Göran Perssons bevingade ord om att ”Den som är satt i skuld är icke fri”, överskottsmål och vinstmarginaler. Sånt kan Wallenberg få ta med sig i graven. Vi alla och Herr Wallenberg, vi som är det globala och det lokala samhället, har de senaste tvåhundra åren arbetat oss upp till en enorm skuld till varandra och till våra ättlingar, till naturen och till djuren på Jorden, genom att fortsätta driva ett ohållbart samhällsbygge. Det var okej så länge som vi trodde att vi var små och obetydliga i det stora hela, men nu vet vi att vi har ansvaret för vår egen och planetens överlevnad på våra axlar. Då är bara frågan om hur vi vill att den här skulden ska manifesteras: i några extra nollor i cyberspace och en högst symbolisk, monetär skuld som går att leva och arbeta bort – eller av en ogästvänlig stenplanet som brukade kallas Jorden?